Jag har fått krav på mig, från mig, att bli mer personlig här på bloggen. Av rädsla kan jag inte göra annat än att försöka tillmötesgå dessa krav. Men man vill ju inte hänga ut sig. Inte förlora sin själ, så att säga. Precis som Lasse berghagen kände när Allsång på skansen hade blivit populärt men enligt honom för kommersiellt och omskrivet. Han kände att han förlorade sin själ. Det läste jag i DN idag, i personporträttet dom skriver om okända och kända personer som fyller år i dagarna. Lasse fyller tydligen 65. I dagarna.
Jag refererar ofta till DN här i bloggen, något som den uppmärksamme kanske har noterat. Vet inte riktigt hur jag ska försvara mig. Jag skriver om min vardag. Om jag hade något liv skulle jag säkert referera till det som hände i det. Men tills dess får ni hållas med notiser om vad som stått i dagens DN. Och beträffande att bli mer personlig tror jag att jag hoppar det, om personlig betyder att man skriver mer om den riktiga verkligheten. Abstrakta saker. Jag föredrar att ha full kontroll över vilken bild jag förmedlar av mig själv. Om jag måste skriva rakt av om vad som händer i mitt liv kommer ni förstå hur enfaldigt det är, och då skulla ni skratta åt mig. Och bloggen skulle bli så urbota tråkig. Cheers.