Idag under en av mina vanliga facebook-sejourer sitter jag och klickar runt bland bekantas bekantas fotoalbum, förstrött. Nyupplagda biler. Egentligen bryr jag mig inte ett enda dugg om vad dom här människorna gör (för jag är så himla cool!), men jag har inget bättre för mig. Men plötsligt fångar en bild mitt intresse. Det är inte människorna på den som får mig att reagera, utan ångvälten dom sitter på. Drar mig till minnes att det var igår som jag såg en nästan identisk bild, med en helt annan facebook-kompis men på en likadan ångvält. Dom här två människorna känner alltså inte ens varandra. Märkligt. Min magkänsla säger mig att det är högst troligt att det är en och samma ångvält. Dessutom ser husen i bakgrunden misstänkt lika ut. Tjejen på nedre bilden och killen på övre har alltså vid två helt olika tidpunkter råkat passera gatan där ångvälten står parkerad och fått exakt samma briljanta idé - att hoppa upp på den och ta ett kort. Det här sammanträffandet gör mig nästan lite upprymd. Men varför man vill ta kort på sig själv på en ångvält kommer jag nog dessvärre aldrig att förstå.