Jag önskar att jag hade en låtsasmänniska i garderoben som jag kunde använda vid behov. Det där lät ju helt fel. Men ibland kan det ju kännas så väldigt obekvämt att göra saker ensam. Plötsligt känns alla blickar dömande, och den där hamburgaren som skulle bli så god glufsar man istället i sig blixtsnabbt utan att ens känns någon smak, bara för att kunna fly från sin inbillade utsatthet så snabbt som möjligt. Befängt! Egentligen är det rätt sjukt vad man struntar i -  biofilmer man vill se, saker man vill göra - bara för att kompisarna inte vill eller kan följa med. Tänk vad skönt att kunna gå runt helt obrydd utan att låta själva upplevelsen överröstas av ängsliga tankar bara för att man råkar vara själv. Men tills det händer kan en jourhavande kompis i garderoben hjälpa till ganska mycket. Idag om någon dag skulle jag verkligen behöva en sådan. Det är nämligen en spelning i kungsträdgården jag skulle vilja gå på ikväll, men jag har liksom ingen..att gå med. Det känns ganska ocoolt. Så vi får se hur det blir med den saken.