(märker ni att det är världens drag här i bloggen? Känns som om jag spottar ur mig inlägg hela tiden. Det kanske inte är drag i kvaliteten, men väl i frekvensen)

Jag hatar facebook. Den hemsidan är jävulens påhitt, for real. Facebook är den nya innedrogen som ger ett kortvarigt rus tätt följt av en fadd eftersmak som aldrig vill försvinna. Efter att man har varit inne tänker man "det var verkligen inte värt det", men likväl loggar man in med sin töntiga e-mailadress tre timmar senare bara för att "kolla läget". Eller kanske för att mata sina hungriga babyfiskar i Fishville, vad vet jag. Hur som helst handlar mitt agg mot facebook inte om att mata fiskar, utan om att jag hatar all information som facebook gör tillgänglig för mig och som jag inte kan motstå trots att jag vet att att jag inte direkt blir glad av den.

Tekniken blev för bra för människors eget bästa redan för många år sedan, och inte blir det bättre med tiden. Det ska liksom inte vara tekniskt (eller fysiskt, vad vet jag) möjligt för en människa att kunna sätta sig ner vid en strömlinjeformad elmaskin och bara genom några knapptrypp kunna få upp ett helt register över alla personer man någonsin känt. Världen går under när man får den möjligheten, förstår ni inte det? Eller var det jag? Jag vill inte veta vad gamla kompisar gör nuförtiden. Inte för att jag har någon anledning egentligen, men jag blir bara sorgsen och börjar tänka konstiga tankar med ordet "om". Fast det är klart att jag är intresserad av vad dom gör, alla människor. Men bara för det vill jag inte veta.