Men JA; så sitter man här med datorn i sängen igen mitt i natten, passande nog dagen innan man ska upp klockan 05.30.  Klockans minutvisare har hunnit snurra mer än tre varv sedan jag borde gått och lagt mig egentligen. Usch och usch. Istället för att ligga och sova sitter jag och stirrar mig ännu mer sömnig på facebookbilder och tänkbara utbildningar. Jönköping kanske vore en trevlig liten stad att promenera runt ensam och inte känna någon i? Vem vet. Som någon väldigt, väldigt, väldigt klok människa kom på någon gång: man vet aldrig innan man provat. Jag undrar hur det skulle vara. Att flytta ensam till en ny stad utan att känna en kotte, och att därmed tvingas bygga upp en egen tillvaro - förhoppningsvis en ganska okej och fungerande sådan - från grunden. Fast oavsett hur bra man lyckas har man ju ändå en tillvaro, och det kan man ju i alla fall skatta sig lycklig för. För det är inte alla som har en egen tillvaro. Eller..?