Hey girl, take a walk on the wildside


Jag ska köpa sådana där strumpor som går över knät och upp till låren. Jag googlade på stay ups eftersom jag hade för mig att dom hette så, men upp kom bara massa bilder på lättklädda glamourmodeller med diverse genomskinliga saker på sig. Sådana är jag alldeles för pryd för. Dock var ju längden på dom svankande tjejernas strumpor rätt, men jag föredrar liksom lite högre täthet, och tjocklek, tror jag. På lördag ska jag ju göra stan (gå utanför huset och träffa andra människor än familjen, reds anm.) och jag planerar att vara uppklädd till tänderna. Jag och några från jobbet ska hem till en annan från jobbet och dricka öl. Chill, najs. Har för mig att det var någon sorts spelkväll. Så det blir väl att plocka ett av paljettlinnena från paljettlinnehögen i garderoben, och matcha det med någon väl vald kjol av något slag. Långkjol, förslagsvis. Så att jag kan visa mina nya stay ups.

Vargjakten, ja. Den är slut nu va? Tänkte leka smart och börja avhandla saker som är i ropet, typ vargjakt och politik, men eftersom jag inte har någon aning om någonting är förutsättningarna inte dom bästa. Men jag är ju emot dödande av djur i allmänhet, och så även vargar. Men den mest avskyvärda jakten måste vara den där jägarna bara jagar för sitt egna nöjes skull, för att kunna visa upp en trofé. Min syster och jag hade en diskussion om det här efter att hon hade läst en jakttidning på sitt jobb. I tidningen fanns en artikel om lodjursjakt, där glada jägare (okej, jag har ingen aning om dom var glada) pratade om hur roligt det var att jaga. Någon hade skjutit ett och bar det döda djuret över axeln på en bild. Då kan jag undra: men sen då? Vad ska dom göra av det döda lodjuret, som levde och sprang runt i snön för inte alls längesedan, när det väl är skjutet? Jag tror inte att lodjur är särskilt goda att äta. Kanske kan man göra en fin mössa av pälsen. Men frågan jag ställer mig om och om igen är vad som rör sig inuti jägaren när lodjuret väl är dött och ligger och stirrar ut i luften med sina döda, oseende ögon. Är man fortfarande stolt? Och det blev inte ens dödat för att någon behövde mat.  
  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0