Jag har egentligen inte någonting att skriva. Vilket för övrigt måste vara den virtuella motsvarigheten till "Jag är ju egentligen ingen talare, men..". Hur som helst.


Jag är verkligen ingen musikkännare. Verkligen inte. Jag är brukar nog vara den sista i Sverige med att upptäcka artister eller band. Det brukar åtminstone krävas att dom a) gör ett pausnummer i melodifestivalen, eller att dom b) har varit halvkända i minst ett och ett halvt år. När jag stöter på något band eller någon artist som jag blir sådär fast på direkt blir jag alltid lite arg på mig själv för att jag har lyckats undgå deras existens så länge. Jag vill ju känna mig tuff! För.. jag när nämligen en hemlig dröm om att jag ska vara en av dom där coolingarna som följer sitt relativt okända favoritband från okändheten. Då kanske man är någon, typ. Sångaren i bandet kanske blir kär i en, typ. Musikintresserade människor verkar ju överlag alltid vara ovanligt intressanta, snygga, coola och allmänt smarta. Det jag egentligen ville säga, tror jag, är att jag faktiskt har upptäckt en artist jag gillar, som nog inte är så väldans känd. Eller jag vet ju att hon är internationellt känd, men inte sjuukt känd. Eller så är hon verkligen det. Det är faktiskt mycket möjligt. Men säg inget i så fall. Låt mig få leva i min coola bubbla några dagar till i alla fall. 


Så - dadam - La roux: