Jag har tydligen börjat inta min föda efter midnatt. Idag i alla fall. Fast  min omvändning av dygnsrytmen kan enkelt förklaras med att jag har sovit högst fyra timmar två nätter i rad nu (av just ingen anledning alls), och att jag helt enkelt behövde ta igen lite idag genom att sova från klockan fem till tolv. När jag vaknade vaknade antog jag att det var morgon och förundrades över hur det kunde vara så mörkt redan september, men sen hann förnuftet ikapp mig. Som ett storögt nattdjur smög jag upp och värmde middagen i mikron, åt med mig själv som enda middagsgäst och satte mig sedan här framför datorn med ett glas blåbärssoppa.  

I söndags fick jag nys om en skrivarkurs som skulle hållas i Katarina Kyrka och den verkade helt perfekt. Men efter att ha läst lite mer gick det upp för mig att sista ansökningsdatum var i fredags. Typiskt, va. Två ynka dagar. Mailade ändå men det hade tydligen hunnit bli fullt. Jag som verkligen skulle behöva göra något, så att inte mitt inre stelnar och mitt liv stagnerar totalt. Jag tror jag behöver uppleva ett nytt sammanhang och stimulera hjärnan, ja, och inte minst få det bekräftat för mig själv att jag faktiskt kan delta i en sådan där grej och klara mig lika bra om alla andra. Jag lever ju med föreställningen att jag är lite dum i huvudet..