Jag funderar på att skaffa en kanin. Jag är ingen nybörjare, för all del, tro inte det. Jag har haft många kaniner genom åren. Sedan jag och min syster sex år gamla blivit lovade en hund men istället fick varsin kanin har vårt hem aldrig någonsin varit kaninfritt. Dom små långörade varelserna har kommit och gått, konstellationerna har skiftat och burar har köpts eller ställts undan. Min första kanin var en liten fläckig sak som fantasifullt nog fick heta Fläcken, och samtidigt köpte Mikaela "dvärgväduren" Nikolina som växte upp och blev bra mycket större än någon kunnat ana. Men sex år.. fattar ni hur liten man är när man är sex år? Och där gick vi och kånkade runt på våra stackars kaniner och fick lära oss av misstagen hur man bäst bar och klippte klorna. Tänk, dom fick till och med följa med och agera påskharar i en korg när vi gick påskkärringar.

Just nu finns det fyra kaniner hos oss: Lillemor, Doris, Rutger och Elvis. För er som är nyfikna är Doris och Rutger helsyskon (fast från olika kullar) och Lillemor är deras mamma. Jag skulle för egen del dö av tråkighet av sådan här information på någon annans blogg, men hur som helst.  

Så - egen kanin? Visst skulle jag ju kunna ägna mig åt dom vi redan har, men jag vill ha en egen liten skutt. Den ska bo inomhus och bli tam, till skillnad från dom vi har nu, som bor utomhus.

Kaninprat, kaninprat, kaninprat.. Man kanske skulle ta och gå och lägga sig istället? Visserligen är jag ledig imorgon, som alla måndagar, men jag ska ju träna och då kan det ju vara en fördel att inte vara så trött att man snavar på rullbandet och kastas in väggen.