Jag har ju inte skrivit på ganska länge här så jag tänkte att jag skulle göra det. Och eftersom jag inte har någon super special fundering eller någon annan idé av något som helst värde eller intresse så kan jag istället uppdatera er eventuella läsare om att idag, har jag - sprungit vårruset. Med tanke på att jag inte har joggat sedan i somras och inte besökt ett gym mer än tre gånger under 2009 tycker jag nog att det gick över förväntan. Så fort starten hade gått verkade mina gamla kämparinstikter från fotbollsplanen väckas till liv och det kändes som om jag flög fram i mina gamla gympadojjor. Sicksackade blixtsnabbt mellan dom tusentals IRRITERANDE människorna som hade fått för sig att börja loppet gåendes fastän dom hade startat i "jogging"-gruppen. Inte okej! Hur som helst, cirka 3 km, knappt,  lyckades jag i alla fall avverka innan jag började varva joggningen med promenad. Jag ger mig själv betyget godkänt och så även dagen som helhet.

Men det var någon..filur som snodde min svarta tröja som jag så noggrant hade gömt bakom ett staket. Plötsligt fanns den inte där jag hade lämnat den. VEM snor en svart, totalt intetsägande ihopgnögglad HM-tröja? Den var väl inte speciell på det viset, inget riktigt affektionsvärde sådär, men.. den var så användbar. Att hitta den perfekta svarta knapptröjan tar sin lilla tid, och nu måste jag ge mig ut på en sådan tråkig jakt igen. Ungefär lika kul som att prova jeans eller behåar - man köper det inte för att man lockas av mönstret, färgen eller kanske modellen, utan för att man BEHÖVER klädesplagget. Och om man inte hittar något som känns mitt i prick tar man det som är minst fult. Hur ofta resonerar man så när det handlar om andra plagg eller assecoarer? Eller är det bara jag som köper halvdana måste ha-grejer?