Fan, bra stund ändå det här. Datorn, en mugg kaffe, blå himmel och sol (i alla fall till för en sekund sedan) och så en burk svart nagellack och lite handkräm som väntar. Har ju så torra händer vetni, och mina omålade naglar ser fram mot att bli lite mer edgy. Har hört att svart, metalldetaljer och nitar är på modet nu, och jag är ju inte den som vill stå och skämmas med omodernitetens dumstrut på huvudet. Att säga att livet leker skulle visserligen vara en överdrift, men det här känns ändå som en förhållandevis behaglig stund. Men jag kan missta mig. Kanske är känslan av lugn bara resultatet av fungerande psykiska försvarsmekanismer. Omedvetna jagförsvar som försöker hålla mitt sinne fritt från katastroftankar och oro. Antagligen är mitt huvud övertäckt med en våt filt av förnekelse, med inbyggda skygglappar. I min egen lilla koja är det lugn och ro utan massa okända inslag som kan röra till det. Så skulle det mycket väl kunna vara. Men det skulle också bara kunna vara..lugnt och skönt.