Okej, nu ska jag avreagera mig lite. Tidigare idag var jag och gick ut med hundarna, varpå  jag ser att det sitter en uppspikad träbit på ett av träden i lekparken utanför vårt hus. Uppe i själva trädet är det även någon som har lagt upp två plankor. Varför vet jag inte, men fult var det i alla fall. På den uppspikade träbiten är det någon som har skrivit med tuschpenna och jag läser "Det här är Annettes och blablablas koja. Det är förbjudet att klättra upp i trädet. Om någon gör det blir vi jätte sura.". Självklart lite mer felstavat och väldigt kladdigt. Men - äckliga barn! Kalla mig lättirriterad, men jag fick en obeskrivligt stor lust att såga ner den där skylten och klättra upp i trädet och bara sitta där i flera timmar i ren protest. Vad är det för slags barn som gör sådär? Det kryper i mig. Jag älskade också det där klätterträdet när jag var liten, men bara för det satte jag inte upp en skylt som förbjöd andra barn att använda det. Tanken slog mig inte ens. Tänk om det kommer något litet ensamt barn som får lust att klättra upp i trädet. Och ser skylten. Dom flesta människor - även barn - förstår nog att man inte kan äga eller göra anspråk på ett vanligt träd. Men jag kan tänka mig att lusten lätt rinner ur en när man ser att någon annan tycker sig äga trädet man tänkte klättra upp i. Elaka barn. Snart är det jag som agerar sur tant och sågar ner skylten.