Hänt under veckan på mitt favoritjobb:

 Utländsk man, pratar engelska:
"You swedes really are beautiful. (m.m)"
Jag: 
"Eh. Thank you?" Och säger hur mycket han ska betala. På svenska. 

- - -

 Ett barn bärs av sin mamma och skriker med jämna mellanrum så högt att alla i butikens trumhinnor går sönder. Det är ungefär tre år gammalt och grönsnorigt - i alla fall så skulle det kunna ha varit det - och det frambringar überhöga outhärdliga ljud.
En mindre välbeställd tant i kön suckar något i stil med "gud vad högt" varpå mamman till pojken plötsligt får något mördande i blicken och säger "Ursäkta mig VAD SA DU?", riktat åt tanten. Det var det roligaste jag har varit med om. Det blev knäpptyst i några sekunder, under vilka alla i närheten verkligen väntade på att mamman skulle gå och bitchslappa tanten i ansiktet, för så var verkligen stämningen. Tyvärr blev det inget mer, och mamman betalade och gick ut. 

 
- - -

Vi har en produkt som går in i kassan under namnet Zigenarsås. hallå, hets mot folkgrupp?

- - -

En arg, desillusionerad gubbe försöker förklara för oss i kassan att lösviktstomaterna, som vi trycker in som "svenska tomater", egentligen är spanska. Det borde liksom åtminstone vi i kassan veta, enligt honom. Så han klampar bestämt ut i butiken och hämtar prisskylten där det står "tomater i nät 1 kg, spanska". Han ser verkligen ut som att han har tagit ut segern i förskott. Men gubben har kollat på helt fel lapp, och han vägrar muttrande att erkänna att han har fel. Jag går och sätter tillbaks prisskylten bland dom andra tomatskyltarna, som det är högst fem centimeter mellan. Lätt att missa liksom. Töönt.

Ännu en arbetsvecka är till ända, och man känner sig som vanligt lite smartare och lite bättre än butikens alla annorlunda kunder, som går och skriker för att dom vill ha uppmärksamhet alternativt för att dom inte har någon att ta ut sina agressioner på där hemma. We are her for you, och det säger jag inte ironiskt eller med bitterhet, det är dom här sakerna som gör min dag!