Jag kom på mig själv med att bli löjligt glad när det snöade i fredags, och ännu lite gladare morgonen efter vid upptäckten att snön hade lagt sig. Om jag dessutom hade tryckt näsan mot fönsterrutan hade min gestaltning av "förtjust litet barn från valfri saga" varit komplett. Jag har aldrig förstått mig på folk som ogillar snö. Nu när jag skriver det känns det till och med som en omöjlighet att sådana människor existerar. Men anyway. Liksom, hallå, kylan kommer inte försvinna på några månader nu och då är det väl SÅ mycket roligare om marken är vit istället för mörkgrå? I skrivande stund så snöar det faktiskt utanför fönstret. Snöflingorna singlar sakta ned i gatlyktans gulrosa sken (för att vara lite poetisk på kvällskvisten). Hoppas det blir scheissemycket snö imorn så att man kan göra snögrottor och grejer.