Matil

"- En mållös längtan efter något gudomligt. Samma längtan som gör att vissa blir munkar och andra börjar knarka. Man hoppas att det ska finnas något större."

Jag kan känna igen mig i det är. Den där ovissheten om livet, människorna, världen; allt. Känslan av att bara vara utslängd i livet utan att ha en aning om vad man egentligen ska, eller borde, ta sig till. Antar att det enda man kan göra är att göra det bästa av situationen, det vill säga livet. Klamra fast sig vid det man gillar och mår bra av. Men med det säger jag inte att jag egentigen skulle vilja vara död, för det handlar ju inte om det. Ibland blir jag bara lite förvirrad av att leva. Inget farligt. Det blir säkert alla. Inte för att jag har pratat med någon om det, men man kan ju spekulera. 
 Det brukar hjälpa att lyssna på musik. Vilken sort varierar, men bäst passar ganska långsam, ödesmättad pop eller rock med någon fin melodi. Dock infinner sig istället en liten  melankoliaktig känsla i samband med den något sorgsna musiken, men då har jag i alla fall en bestämd sinnesstämning att haka fast i istället för att inte veta vad jag känner. Hur som helst. Jag kände igen mig i citatet. För er som undrar läste jag det bara i en intervju någonstans.

Jag drömmer mycket nuförtiden. Flera olika varje natt, om allt möjligt. Drömmarna är väldigt vardagliga, med situationer och människor som ligger nära till hands. Men det ligger nästan för nära verkligheten. Det berör liksom för mycket. Kan jag inte drömma om levande porslinsankor som när jag var tio år gammal? Drömmarna verkar hur som helst utan undantag spegla vad jag tänker på om dagarna. Men jag sover inte vidare bra. Även fast jag har starka belägg för att jag har sovit - eftersom jag har drömt hundrasjuttioåtta drömmar - känns det som om jag bara har legat och vänt mig i något sorts dvalatillstånd.
 
Jaja.   

Snart jobb, ska gå om 37 minuter. Som vanligt har jag x antal saker jag måste få gjorda innan jag ska gå, till exempel som att gå ut med hundarna och plocka ur diskmaskinen. Yes.

Jag är förbryllad. Varför vann inte Alcazar melodifestivalen? Det är ju bara att konstatera att deras låt var klart bäst. Stay the night. Men kul för operakvinnan. Eller kanske inte, eftersom hon enligt kvällstidningarnas löpsedlar inte ens kan delta i eurovision då hon är uppbokad på annat håll. Men egentligen passar nog hennes låt ändå bäst till eurovision song contest-spektaklet. Den där alltid lika stela, humorbefriade och själlösa tillställningen. Den ger dålig eftersmak på något sätt. Jag vet inte om det är programledarnas brytning eller deras inövade så kallade skämt, eller kanske bara det att man känner sig lite bortkommen när det pratas engelska och inte svenska. Men något är det.  

Och för övrigt - Moto boy's version av "hero" igår var liksom helt..wow. Han var wow. Jag satt och gapade. Dock stängde jag munnen illa kvickt när Charlotte Perelli kom in och började sjunga. Förlåt Charlotte, men det lät INTE bra.

Det känns som om jag upplever tillvaron från ett perspektiv som om jag vore en liten gubbe  i mitt eget huvud, som passivt betraktar vart än kroppen tar mig. Konstigt är vad det är. Det gör att jag känner mig osannolik där jag går på gatan. Som om det inte händer egentligen. Jag undrar om jag lever på riktigt i ett parallelluniversum någonstans, i någon dimension. För här gör jag ju det uppenbarligen inte.

Fasaner är så dumma. I torsdags, alltså i..förrgår, tvingade jag ut mig på en promenad i det slaskiga solskenet. Tänkte att det kunde göra gott. Jag försökte känna efter om jag verkligen blev på bättre humör av frisk luft och sol, men jag kände ingenting. Det är en myt, gott folk - en MYT. När jag går där längs vattnet i godan ro knakar det plötsligt till i en buske och en galen fasan flaxar upp med ett panikartat "krokrokro"-kluckande. Galning, tänker jag. Jag visste inte ens att den var där. Hur smart är det att så uppenbart ge sig till känna när faran, det vill säga jag, är helt ovetande? Bara en fasan skulle göra så. Den hade inte ens några andra fasankompisar att varna. Något måste ha gått snett i deras evolution. Korkade djur.