Fasaner är så dumma. I torsdags, alltså i..förrgår, tvingade jag ut mig på en promenad i det slaskiga solskenet. Tänkte att det kunde göra gott. Jag försökte känna efter om jag verkligen blev på bättre humör av frisk luft och sol, men jag kände ingenting. Det är en myt, gott folk - en MYT. När jag går där längs vattnet i godan ro knakar det plötsligt till i en buske och en galen fasan flaxar upp med ett panikartat "krokrokro"-kluckande. Galning, tänker jag. Jag visste inte ens att den var där. Hur smart är det att så uppenbart ge sig till känna när faran, det vill säga jag, är helt ovetande? Bara en fasan skulle göra så. Den hade inte ens några andra fasankompisar att varna. Något måste ha gått snett i deras evolution. Korkade djur.