Ända sedan jag var i Thailand för ett och halvt år sedan och åt pad thai till middag fjorton dagar i rad har jag strävat efter att göra den perfekta hemmagjorda varianten. Hittills har mitt trixande med att få fram de perfekta pad thai-risnudlarna varit ganska fruktlöst, men så i förrgår kändes det som att det vände. Jag önskade till och med att det fanns mer när jag hade ätit upp allt ur min medhavda lilla matlåda! Och den känslan brukar verkligen inte infinna sig varje gång jag lagar mat.

Och när vi ändå talar om östasien så jobbar det en kvinna med asiatiskt utseende, föreslagvis thailändsk eller filipinsk, på mitt jobb, och grejen är den att hon konsekvent kallar mig för Malin. Det skulle aldrig falla mig in att rätta henne, men samtidigt känns det en aning konstlat att nicka och le när hon kallar mig för fel namn.. Jag har bett min närmsta chef att få en namnskylt som de andra anställda för att bli av med problemet, men det verkar inte vara direkt av högsta prioritet.