Och bilen går bra
Jag har varit och flängt ute i landet. Eller rättare sagt utanför landet, närmare bestämt till Åland. Det såg ut som i Sverige, folk pratade svenska, men man betalade i euro. Till min oförställda förvåning spelade människan här nedan på en festival i närheten av där vi bodde. Klart att man drog dit! Mitt kameraobjektiv når inte så långt med zoomningen, men jag hoppas att man ser vem det är. På den andra bilden syns jag. På en gris, av sten. En gris på en gris (fniss). Jag får alltid en obehaglig känsla när jag ser tvivelaktiga bilder på mig själv. Men guud vad ful jag blev, buhu buhu, typ. Jag får lust att ge mitt fotojag en rak höger, bara så att jag slutar göra den där förjävligt medvetna fotominen. Men alltså, när jag läser andras bloggar så tycker jag alltid att det är mycket roligare att få ett ansikte till den som skriver. Så, jag offrar mig för konsten.


Det var en mycket fin bild! Jag vill också ha en bild på mig själv när jag sitter på en gris.
Ang. ett ansikte på den som skriver är det därför jag så ofta lägger upp bilder på mig själv i bloggen, inte pga något narcissistiskt drag i min personlighet eller så... Allt för läsarna. Hehe.
Anna: Tack så mycket. Stengrisar att sitta på åt alla!
Haha, nej det är klart, bilder på en själv är ALLTID i rent informativt syfte, för läsarna. Själva bloggen också. Så klart.. Fast i mitt fall går nog narcissism och bekfräftelsebehov hand i hand, jag är nog lite schizo där.
Offrar dig och offrar dig, jag tycker du ser söt ut på bilden, så någon jättestor uppoffring vet jag inte om jag tycker att det var :)
Magnus: Åh, det var snällt sagt. Då kanske jag vågar mig på att lägga upp fler bilder i framtiden då.
Det tycker jag absolut att du borde göra.