Som vanligt tänker jag på vad jag vill göra i framtiden. Quelle surprise. SACO har ju tydligen lagt ut en ny rapport om olika yrkens framtidsprognoser år 2015. Kanske är det en gammal rapport, jag har ingen aning. Hur som helst scannade jag listan med yrken inom vilka det skulle råda balans och brist i framtiden. Och ja, jag vet inte. Inte för att jag är begåvad på något. Men det vore ju okej att plugga, för jag pallar verkligen inte börja med att söka jobb för att sedan försöka slå mig uppåt i motvind. Eller uppåt och uppåt förresten, jag arbetar gärna på den lägsta positionen någonsin, bara jag slipper att ha, eh, kundkontakt. Och där försvann väldigt många karriäralternativ, jag vet. Mikaela (syster, reds anm) tycker att jag är larvig som begränsar mina jobbvalmöjligheter ganska mycket genom att tycka så, och jag håller med, men kan egentligen inte göra så mycket åt saken.

Jag dör helt enkelt av tanken på att behöva serva kunder. Det är klart jag klarade av det när det begav sig, men ändå - jag dog inombords. Där står jag och låtsas ge sken av att jag vet någonting när jag egentligen är lika okunnig som kunden. Och om det är någonting jag är dålig på så är det att dölja min nervositet och osäkerhet, och det får ju såklart till följd att min pondus och trovärdighet blir lika med noll inför kunderna. Bra där Matilda! Vid de tillfällena konstaterar jag än en gång, antagligen den miljonte i ordningen, att jag är den sista människan på jorden som borde tillåtas ha kundkontakt. 
   Dessutom ogillar jag starkt att prata med människor jag inte känner. När jag märker att någon kund kräver någon slags respons av mig, genom att ställa en fråga eller skoja med mig exempelvis, blir det aldrig riktigt bra. Jag har liksom aldrig någon trevlig kommentar på lager, som dom andra. Jag blir alltid lite ställd när någon tilltalar mig. Sjukt töntigt. "Falskt leende" är mitt förnamn och "Självmedvetenhet" mitt efternamn. Gosh. Slappna av lite.